Tematrio; Klassiker

Veckans tematrio är tre klassiker att läsa under sommaren. Jag har inte stenkoll på när exakt en bok blir en klassiker men efter en del omande och menande har jag bestämt mig för dessa tre böcker;

 1. Mot Fyren av Virginia Woolf; För att den verkar så otroligt sorgesam och har dessutom blivit rekommenderad att läsa den av min systers pojkvän. Dessutom har jag aldrig läst något av Woolf tidigare och så kan vi ju inte ha det!

2. Kristin Lavransdatter av Sigrid Undset; Jag är historiker-fanatiker och den här boken verkar vara ungefär allt jag behöver för att stilla min hunger under sommaren. Den utspelas i Norge och det är ungefär det finaste landet på jorden.

3. Aliide, Aliide av Mare Kandre; Okej, jag är inte helt säker på om detta verkligen räknas som en klassiker men ja. Jag var den enda på universitetet som inte hade läst denna så jag kanske får passa på nu under sommaren! Av vad jag har hört verkar den helt underbar!

Så här har jag tänkt att min sommar ska kännas;

vi vår se hur det blir med den saken och om klassikerna lever upp till mina förväntningar för nu, nu ska det banne mig bli av!

Jag kan inte se det magiska i Murakami

Min mor älskar Murakami. Ända sedan hon upptäckte honom har hon konstant kört ner hans böcker i halsen på mig. För att övertyga mig om att han är det bästa som någonsin hänt litteratur världen (typ). Först ut var Fågeln Som Vrider Upp Världen. Jag läste ungefär halva och höll på att dö av urtråkning. Sedan prackade hon på mig två 1Q84 böcker. Jag läste lite i den första och tyckte mest det var himla skumt att så många hyllar honom. När jag nu senast fick Sputnikälskling bestämde jag i alla fall att nu ska jag ändå läsa ut boken.

Jag kan inte se det magiska i Murakamis uttryck. Jag kan inte se vad som är fantastiskt med hans berättelser. Det blir mest långdraget och tråkigt. Berättelser som hade kunnat vara hälften så långa än de är. Allting är tre stycken längre än vad det borde vara, detaljer som jag skiter fullständigt i beskrivs i 10 meningar. Jag vill inte ha allting uppradat framför mig. Jag vill ha detaljer som jag får bestämma själv. Jag vill vara med i boken, inte bara vara en utomstående betraktare.

Så nej, inget mera Murakami för mig. Jag har gett upp och hans böcker får snällt följa med ner i loppis-kartongen.

2 Böcker

De här 2 böckerna har jag ägnat mina senaste dagar åt och jag måste säga att det är 2 fantastiska böcker jag lyckats få tag på! Jag ska börja med att presentera böckernas inledningar bara för att de i sig är underbara!

Inuti: ”Solen gick ned vid vår början och går upp vid vårt slut. Jag föddes i öst och jag dog i väst. Världen är liten och tiden är kort. Jag är inuti.”
Ida:  ”Det föddes ett barn som fick namnet Ida. Barnets mor höll det med sina händer för att hindra Ida från att födas men när tiden var inne kom Ida ut. Och när Ida kom kom hennes tvilling med henne, så där var hon Ida-Ida.”

Dessa två författare bryr sig inte om skrivandets regler. Meningar börjar med liten bokstav, kommatecken glöms bort, ord som aldrig funnits skapas framför ögonen på dig. Det här är helt i min smak, författare som skiter fullständigt i grammatikens alla regler. Istället läggs orden på att göra allting så vackert och gnistrande så att man knappt orkar mer. Minsta lilla detalj blir höjd till skyarna.
De är bra på olika sätt de här böckerna. Inuti är en sån där roman som får en att tänka. Som man knappt kan läsa en enda mening ur utan ett ny idé, en ny berättelse uppenbarar sig i hjärnan. Inuti är en roman som det skulle vara omöjligt att läsa utan ett anteckningsbok i närheten. Det är inte orden i sig, inte berättelsen i inuti som spelar roll, det är alla de tankarna som kommer upp till ytan när jag läser den som gör att jag gillar den så otroligt mycket. Hélène Cixous har dragit fram så många bortglömda tankar hos mig.
Ida är helt annorlunda, men ändå lika bra. Inga halsbrytande idéer, inga fantastiska påhittade ord, det är en ovanlig berättelse om en ovanlig kvinna skriven så skärande vackert så att man nästan glömmer bort hur sorglig den här historien egentligen är. Historien om Ida gömmer sig bakom en mask av vackra ord som man måste kunna se förbi innan man verkligen kommer fram till henne. Det är först då, när man hittar den verkliga Ida, som jag inser hur fantastisk denna roman är.

Jag brukar inte dela ut högsta betyg särskilt lättvindigt men dessa två romaner är utan tvekan 5 poängare bägge två och jag både avundas och sörjer över dem som ännu inte läst dem!

Dagens Second-Hand Fynd

Second-Hand böcker kan vara det bästa som finns, och dessa fyra är dagens fynd. När jag köper begagnade böcker går jag helt efter det visuella, hur snygga böckerna är helt enkelt.

Från Vänster till Höger: Gyllene Höst av Iika Chase, 1961 ~ Den Heliga Eden av Lloyd C. Douglas, 1964 ~ Bara Lånta Fjädrar av E. V. Cunningham, 1971 ~ Hattmakaren i La Rochelle av Georges Simenon, 1949.